Så mina vänner nu börjar det i takt med att vintern somnar. Jag har alltid snurrat runt och undrat vart jag varit påväg och oftast när jag stannar upp är tankarna där och snurrar redo att dra med mig på ett nytt äventyr. Det senaste året har varit magiskt och jag är där, på den platsen jag drömde om. Sen gymnasiet har jag jobbat mig igenom somrarna och rest vintrarna Emil och jag blev tillsammans och ungefär två år efter att vi blev det var vi inte det. Det var Maj förra året som vi gick olika vägar och jag tappade all självkontroll och var längst ner på botten. Mina vänner höll om mig, och min familj visste nog att det var bäst som det blev så de sa inte så mycket. Den där kärlekssmärtan den bultande och hårde smärtan som inte finns i något annat sammanband fick mig att vilja allt lite mer. Den fick mig att dra mig upp ur den mörkaste gropen och sätta igång med alla de där projekten som låg vilandes i någon minneshög nånstans.
Dagarna blev längre och våren kom som en klapp på axeln. Jag spring mil och klättrade varje dag för att hålla mitt sinne i balans, jag lät kroppen få ta itu med känslorna men bara någon timme om dagen. Då grät jag, jag skrek, blev svag och lät allt som kom få kännas. Att kontrollera känslor, kanske inte går, det vet vi, för alla känner vi. Jag tror att det är viktigt vid ett uppbrott att ta tag i det som brusar på en gång, men samtidigt låta livet få kännas vid. För det är där, hela tiden men vi glömmer oss själva lätt intill någon annan å när vi sen går skilda vägar öppnas nya dörrar med nya rum, å allt som är nytt är underbart men också skrämmande och kanske pulshöjande.
Månader gick och jag gick igenom alla faser som hör till. Jag lät sommaren ha sin gång, å det kändes i luften. Oskar Linnros hade släppt sitt album och jag lät hans låtar omfamna mina tankar.
Å visste att allt skulle bli bra å det hjälpte väl, lite.
Nu sitter jag på Pom & flora ett år senare, som gäst istället för i köket. På den där platsen med den där datan och kaffet i handen. Nu är jag hon som jag suktat efter den personen i dom skorna jag kanske drömde om att få vara. Det krävdes bara allt det här milt sagt för att hitta hem. Den här hösten/vintern har varit omtumlande av magi och underbara människor. Jag kommer försöka skriva ihop lite olika underbara reseguider till er. PUSS
Hjärtekross och världsdrömmar, å wow vad livet är nu!